Om påskriset ska hinna slå ut och få små gröna ”musöron” till påsk är det snart dags att ta in det och pynta med påskägg och fjädrar. Men varför pyntar vi egentligen med påskris?
Enligt de flesta historiska källor tror man att påskris, eller fastlagsris som det också kallas, tillhör den kristna traditionen. De finsn de som kopplar ihop riset med de palmkvistar som stöddes framför Jesus då han red in i Jerusalem på palmsöndagen. Påskris användes också vid den sk. ”långfredagsrisningen” på långfredagen. Risningen gick från början ut på att husfadern piskade upp tjänstefolk, barn och kvinnor för att påminna om Jesus lidande på korset. Senare blev risningen istället en lek där barn piskade sina föräldrar och sjusovare fick en ”risbastu” på morgonen.
Det finns också historiker som hävdar att sedan med att piska varandra med ris på våren har förkristet ursprung och att det då skulle vara lyckobringande och befrämja fruktsamheten att bli piskat med ris som slår ut.
Under 1800-talet började man dekorera påskris i vissa delar av landet, först med färgglada band och pappersblommor och runt 1800-talets mitt med färgglada påskfjädrar. Först runt 1930 hade traditionen att pynta påskris spridit sig i hela landet.
Sedan med att dekorera påskris finnas i flera länder. Även i Finland, på Brittiska öarna och i Centraleuropa pyntar man med påskris, då ofta smyckat med färgglada ägg. Påskfjädrar som pynt är vi ensamma om.
Till påskris används ofta björkris, men vill man göra påskriset lite speciellt använder man andra grenar, på egen hand eller tillsammans med björk, tex sälg med små videungar eller trollhassel. Riset kan man dekorera med egentligen vad man vill. Fjädrar, påskfigurer, utblåsta, målade ägg eller konstgjorda ägg är vanliga. Barnens påskpynt från förskolan är kanske det mest personliga.
Läs mer om påsktraditioner här>>
Bild på påskris med små kycklingar från panduro.com
