Födelsedag är stooooort! Och större ju mindre man är. Min dotter fyller sju och kunde inte sova på hela natten, så pirrigt är det att bli väckt med presenter på morgonen, få gå till skolan där alla gratulerar och att få välja middagsmaten. För det yngre barnen är ju kanske barnkalaset ännu viktigare än själva födelsedagen, om man nu inte lyckas hålla kalas på självaste födelsedagen. Barnkalas med olika teman och upplägg är en hel vetenskap jag gärna fördjupar mig i, men idag funderar jag lite över det här med själva födelsedagen.
Vad gör man för att göra dagen speciell? Alla familjer har olika traditioner – och jag funderade på det, visst är det så att de där traditionerna, vilka de än är, håller ihop oss som familj. Och det är de som skapar barndomsminnen. VAD man gör är inte så himla viktigt men ATT man gör något litet som är speciellt skapar något stort och minnesvärt. När jag var barn fick jag alltid frukost på sängen på min födelsedag och jag kommer fortfarande ihåg den blå brickan som användes varje år.
När mina barn började bli så pass stora att de förstod lite mer av det här med födelsedag, funderade jag på hur man kunde göra födelsedagsmorgonen speciell. Födelsedagarna är ju ofta är en “vanlig” dag då barn ska till förskola eller skola och föräldrarna till jobbet. Vi hittade då på en födelsedagstradition och införde födelsedags-våffelfrukosten!
Först väcks födelsedagsbarnet med sång och presenter, sedan bänkar vi oss kring frukostbordet. Jag förbereder alltid ett fint dukat bord kvällen innan. Det ska vara ljus, servetter, confetti och cerpentiner! Till frukost blir det sedan våfflor, sylt och grädde med varm choklad eller kaffe. Jag vet, inte den bästa startens på dagen näringsmässigt, man är sockertoppad kl 7 och trött igen vid 8… Men mysigt är det! Och efterlängtat varje födelsedag. Länge leve traditionerna!
Bli först med att kommentera